Kjell Jeppsson kände Henkan långt innan ”Henkan” blev demonproducent och ett av de stora namnen bakom 60-talets svenska pop. De träffades redan omkring 1960 i trakten kring Hjortnäs utanför Leksand.
Kjell var där med grannar hemifrån Sollentuna som kände Henkans familj. Någon visste att Kjell spelade trummor och att Henkan höll på med musik – och tyckte att de borde träffas. Snart stod de och repade tillsammans i ett gammalt härbre. Kjell berättar att han egentligen knappt kunde spela trummor ännu, utan mest hade ”slamrat lite” hemma.
Tillbaka i Stockholm fortsatte de spela tillsammans och så småningom hamnade båda i Marianne & The Boys. Då började också turnélivet – och det var inte särskilt glamoröst. Musiker och utrustning pressades in i en gammal Ford, ibland med prylar på taket. Några roadies fanns inte, så allt skulle bäras och riggas själva.
Fast Henkan hade sin egen metod.
När det var dags att lasta berättar Kjell att han ”alltid sprang omkring med papper i näven” och såg upptagen ut.
Kjell fortsatte sedan genom en imponerande del av svensk pophistoria, med bland andra Hasse Roséns orkester, Hootenanny Singers, den tidiga kretsen kring ABBA, Harpo och Magnus Uggla. Vägarna korsades också med Henkan igen, bland annat när Henkan producerade Mascots 1968.
Så småningom lämnade Kjell livet som yrkesmusiker och utbildade sig till möbelsnickare och möbelrenoverare.
När Fredrik frågar vad han haft mest nytta av i livet – trummandet eller hantverket – svarar Kjell:
”Ja, trumspelet har ju varit mera glädje, kanske, om man säger så.”
